Ni som följer bloggen har ju fått möta mig som en laddad löpartjej inför maraton. Veckor där jag slet och kämpade med mitt löparschema för att sakta men säkert göra mig redo för Stockholm Maraton den 30 maj.
Ni som följer mig har säkert också hängt med på när jag plötsligt drar på mig en rejäl inflammation i en sena i vaden som resulterar i en skadad fot och som gör att jag knappt kan springa längre och allt jag jobbat för dras tillbaka.
Idag har jag sakta men säkert fått börja springa igen men utefter min sjukgymnast rehab-schema. Än så länge har jag varit uppe i som mest 5-10 minuters löpning i sakta, sakta tempo.
Med två månader kvar till ett maraton och en lång resa tillbaka är det inte rimligt för mig att springa Stockholm Maraton i år. Dels kan jag inte ens springa normalt idag och att gå från ett minuskonto i löpningen till att komma i maratonform på så kort tid är inte rimligt.
Jag är en sådan jäkla tävlingsmänniska som ofta lägger huvudfokus vid att pressa mig själv och jobba mot att slå mål och att vinna. Att nu ställa in något jag arbetat så hårt för och bara ge upp, det har varit jobbigt vill jag lova men i slutändan ska min kropp hålla. Jag vill kunna springa i framtiden, kort som långt och då är det inte värt att förstöra en halvrisig kropp totalt. Beslutet taget och kanske får det bli en halvmara i höst eller ett helt maraton något annat år. Just nu får fokus ligga på att komma tillbaka till löpningen och att få kroppen att må bra.
Inlägget Beslutet taget. Det blir inget Stockholm Maraton. dök först upp på Rawness.
